Nu går skam på torra land.

I veckan reste Matten och min kollega till Ungern och jag fick inte följa med. Jag blev inte ens tillfrågad. Trodde jag skulle få se det land jag ursprungligen kommer ifrån. Det är mycket jag tror som inte blir av. Matten hade inte sett en enda Pumi men däremot en Mudi. Den satt på en etikett på en vinflaska på en restaurang. Hon gick till en vinbutik och frågade mannen bakom disken om han hade något vin med en hund på etiketten. Näää, han såg ut som om han inte hade förstått frågan så hon gjorde ett nytt försök men det hjälpte inte. Hon tänkte att det kanske fanns med Pumi på. Jaha, vad bryr jag mig om det jag dricker inte vin.  Undrar om det blir någon julklapp till mig i år eller om jag ska titta på när de andra öppnar? Vi ska tydligen fira julafton två gånger. Men det ska ske här hemma så jag kan ju inte bli utslängd på baksidan? Eller kan det bli så illa? Ska iallafall köpa något gastronomiskt till Milton men han har börjat bli kräsen. Matten och Hussen var i Tallin ( jag fick vara hemma som vanligt) då köpte Matten paket till mig—några tunna stänger som jag inte tyckte om.Som den gourmand jag är stoppar inte i mig vad som helst. Jag överlät gåvan till Milton i tron om att han skulle bli glad. Idag berättade hans matte att inte han åt dem. Då kan jag säga att de var riktigt dåliga gejer. Milton ryggar inte för något, han äter allt och då menar jag allt. Både sånt han blir bjuden på och sånt han finner själv genom ”uppsökande” verksamhet. Nu ska jag ha soffhäng med Matten och Hussen, det bjuds nog på fika snart. Övriga flocken äter lussebullar själv knaprar jag på ett halvt knäckebröd.

Uppdatering

Å jag är så orolig min vän Milton är på Pensionat. Jag undrar så hur han har det? Fast egentligen är jag mest rädd att han ska trivas förbaskat bra och sen komma hem och briljera med det. Och berätta historier om alla tikar han har träffat. Jag är lite smått avundsjuk fast det skulle jag aldrig erkänna för honom. Innan han åkte frågade jag om han ville ha en bild med på mig. Han kunde sätta upp den i boxen så han inte kände sig så ensam. Då tittade han bara på mig och fnös. Han berättade att hans flock skulle åka några dagar till Nice på Franska Rivieran. Jaha tänkte jag varken du eller jag vet var det ligger så jag svarade bara nice ( på engelska, kan några få ord) Matte går på teckenspråkskurs, hon är säkert den lataste eleven de har där. Hon tränar aldrig och om hon gör det så provar hon på mig. Å jag säger naturligtvis att hon är duktig. Det syns ju inte att jag rodnar av skam för att jag ljuger.
Idag ska vi på utflykt, ja bara Matten, Hussen, jag och ena tonårsbenet. Det kvinnliga tonårsbenet befinner sig i Kenya ( vet jag inte heller var det ligger) bara att matte var lite orolig innan hon fick första livstecknet att de hade kommit fram. Men vi ska inte så långt, det hette visst Östervåla eller var det Morgongåva? Ja vad spelar det för roll bara jag slipper vara ensam hemma. Ha en bra söndag! Kan inte påstå att min började så bra. Matte fick frukost på sängen och jag fick titta på.

Jag är en lat Pumi

Nu blir ni allt bra snopna att jag skriver igen. Av ren och skär lathet har jag låtit bli. Kan berätta att jag har haft en underbar sommar. Jag har varit i Småland vid två tillfällen och båda gångerna hade jag fest med mina Smålandstjejer men Wilma partajade lite väl hårt så hussen fick gå hem och bada henne. Hon rullade sig i hästskit under festligheterna. Jag har åkt moped, inget jag rekommenderar. Tyckte inte att det var så kul. I sommarstugan har jag hängt en del med Husse och Matte, där jagar man bollar och svalkar sig med glass. När tonårstjejerna åker och badar vid Viiks slott och då hänger jag på. Älskar att bada. Tonårsbenen passade mig medan Matte och Husse åkte till Bulgarien och fick mig förevigad på en tavla. Då lärde jag mig att komma när kylskåpsdörren öppnas och jag sitter gärna under skärbrädan om det ligger en falukorv på. Matte förstår att något hände under de där 2 veckorna men vi som var hemma  tiger som muren. Jag har stulit en ½ portion lasagne för Husse. Han lämnade tallriken ute för att hämta ett knäckebröd och jag tänkte jag håller stolen varm åt honom. Då upptäcker jag tallriken med maten och frestelsen blev för stor. Husse blev inte att dugg arg men det blev Matte och en tonåring så det räckte och blev över. Jag lyssnar på vad de säger men förstår inte att det gäller mig. Jag har jobbat en del och så har jag vaktat Mattes kudde när hon jobbar på natten och inte jag får följa med. Jag anser att även jag gör en stor social insats, Husse behöver ju inte sova själv utan kan känna sig trygg för jag ligger närmast dörren. Jag har promenerat med Milton och lärt mig något konstig. När det kommer en hanhund vill Milton ”brösta upp sig” och då säger hans matte NEJ! Milton lyssnar och sen får vi godis. Ett NEJ från Miltons matte betyder att Ticcen får godis. Å vilket godis sen…..hon gör eget levergodis och det är såååå gott. Jag önskar att han ville visa vem han är även när det kommer tikar. Men det kommer aldrig att ske. Milton är bara intresserad av flickor. Han kommer inte att delta i Pridefestivalen inom den närmaste framtiden men med mycket levergodis så kanske han får ett öppnare sinnelag.

Idag är en stor dag!

Idag sa matte: Det på pricken 4 år sedan familjen fick denna underbara Pumipojke i vår ägo. Inte en dag har vi ångrat oss. Tja vad ska jag säga om de frågar mig? Jo jag tycker att jag har det bra. Jag har ett jobb ( till skillnad från vissa andra hundar) jag har mat i skålen, ligger mellan husse och matte, jag har en kompis, mängder av bollar och jag får promenader, lite sök ibland och lite agility till husbehov, får följa med ( nästan) överallt och jag får enormt
mycket kärlek. Idag ska jag vara själv en stund medan matte och ena tonårsbenet ska iväg på en liiten studentfest mitt på dagen. Sen blir husse och jag hämtade ( vi lever under ganska snarlika förhållande han och jag) och då ska vi på en större studentskiva. Det kom ingen speciell inbjudan till mig men eftersom jag tillhör familjen så följer jag väl med. Alla tar för givet att jag är där matte och husse är, blir de bjudna får den som bjuder ta hela paketet, dvs. mig också. Igår hade tonårsbenet med mig ut på promenad i 2 timmar, jag kom inte hem förrän kl 23 och sen sparka matte mig ur sängen redan 04.45 idag, sånt känns i en Pumikropp men om jag vilar mig nu mitt på dagen och festar försiktigt ikväll så ska jag nog orka med att åka till landet i morgon och stanna resten av veckan. Då blir det borsten varje kväll, matte vill inte ha fästingar i sängen, nä vem vill ha dem någonstans överhuvudtaget? Nähä, nu ska jag rusa till tvättstugan, har tvättat mattor på morgonen. jag är en aktiv kille med många färdigheter och det mest underbara och framförallt vackraste som finns. Ödmjukhet är inte min grej….

Den här beskrivningen stämmer på mig

RASBESKRIVNING

IN ENGLISH!

EN PUMI HAR ALLTID BRÅTTOM
Inte en sekund i onödan ligger den och drar sig. Den försitter aldrig ett tillfälle till upptåg. Själva kroppsbyggnaden skvallrar om en hund i farten, rygglinjen sluttar som en accelerande racerbil. Rasen lockar ofta beundrare genom sitt tokroliga yttre. För ett otränat öga liknar den måhända en blandras, men som sådan av ett unikt och sällsynt lyckat slag. Det man först fäster sig vid är de mycket rörliga öronen, upprättstående med vikta toppar som om de inte kunnat bestämma sig, och utstyrda med präktiga tofsar. Genom klippning av den krulliga pälsen understryks de karakteristiska dragen i pumins utseende. Ett rätt friserat huvud får hunden att lite grand likna en koalabjörn. Ryggens fartlinje kan också få hjälp av saxen.

HELST I FAMILJ
Till sitt temperament har pumin den traditionella vallhundens mjuka och lättlärda sinnelag. Den är oerhört tillgiven, ibland snudd på klängig. För pumins del kan det vara en verklig fördel att tillhöra ett större hushåll. Tillsammans med bara en matte/husse kan pumin bli för fixerad på en enda person. En familj där flera ägnar sig åt hunden, vars omsorger också naturligt kommer att omfatta hela ”flocken”, gör pumin mer social. Som alla hundvalpar behöver pumin socialiseras, extra energi ska man lägga på den biten om man är enda ägaren. Det är nyttigt att låta andra människor pysssla med valpen redan från början, lyfta, bära och vårda den, så att den inte binds upp alltför hårt vid sin idol. Ibland kan pumivalpen behöva en vänlig knuff ut i världen för att våga börja uptäcka livets fröjder.

RYMS I ETT KNÄ
Pumin kan uppträda reserverat mot främlingar, det gäller i hög grad den unga hunden, men har den tagit sig över det första motståndets tröskel är den både uppfordrande och pockande i sina ömhetsbevis. Den är inte större än att den ryms i ett knä, och där sitter den gärna uppflugen. Platsen garanterar kli på magen och klapp på huvudet och strålande utsikt över mat- och kaffebord! För pumin vill vara med. Om inte i fokus så i alla fall så nära händelsernas centrum som möjligt. Den hatar att bli utmotad och ivägskickad. Som fullvärdig familjemedlem förutsätter sig pumin ha rimliga rättigheter och absolut tillträde till alla ”flockens” aktiviteter. Ett lagom händelserikt vardagsliv utan segdragna timmar i ensamhet, är för de flesta pumi fullt tillräckligt. Förutsatt att en lugnare dag kompenseras med tillfälle att rasa av sig ordentligt på lång utflykt dagen efter.

STOR KAPACITET
Men vill man mer , så har pumin en remarkabel kapacitet. Den briljerar i såväl lydnadsarbete som agility. Det finns flera lydnadschampions och världsmästaren i agility är en pumi. I Finland, där rasen är mycket populär, är träningen av det sistnämnda utbredd. Pumin tycks närmast född till att hoppa över hinder, klättra över plank och sick-sacka mellan slalompinnar. Den har energin och de fysiska förutsättningarna, balansen och spänsten. Bruksarbete har prövats i mindre omfattning, men åtminstone en pumi har nått högre klass i spår. En hund har dessutom utbildats till bevakningshund.

SKÄLLER GÄRNA!
Nu ska man komma ihåg att pumin, precis som mudi och puli, är en vall- och vakthund. Den har med andra ord en förkärlek till sin egen röst och stoppar man det inte i tid blir den lätt skällig. Det ligger i dess natur att ge larm när det ringer på dörren eller någon närmar sig huset. I yster lek och när pumin är ivrig kan den ha svårt att inte låta. Det går aldrig att få den helt tyst, men den skall fostras till att förstå när det är nog. Det åligger alltså pumins ägare att klart tala om var gränserna för det tillåtna går. Rasen är inte hård eller svåruppfostrad och den skulle knappast försöka sig på att konkurera om ledarskap eller yrka på alltför vittgående medbestämmande. Men inte minst terrierblodet i pumin gör att det inte går att vara alltför slapphänt. Man måste vara konsekvent och man måste se till att de krav som ställs på hunden efterföljs. Pumin är envis och smart nog att genomskåda sin ägares svaga punkter: har man en tendens att vara undfallande hittar pumin direkt kryphål. Den är också kvick nog att förekomma den sävligare ägaren och nå sina mål innan denne hunnit förstå vad som är på gång. Pumins ”mjuka” utseende inbjuder till eftergifter, men också det bedrar. Pumin är det man brukar kalla ”mycket hund i litet format”.

TERRIER I STAMTAVLAN
Rasen finner sig som sagt var utan dispyter i att ha en mänsklig flockledare. Skrapar man lite på ytan kan man dock ofta få fram egenskaper som med säkerhet kan härledas till en sturskare och ettrigare terrieranfader. Från honom kroppens kvadratiska form, och attityd av ”upp-på-tårna som är typiskt.kommer rasens stramhet, kanske Slår terrierinslaget igenom medför det att pumin blir lite ”hetare”. Normalt är den ingen slagskämpe, tikar och hanar samsas gott huller om buller. Det är sällan några bekymmer för pumin att umgås med andra husdjur. Som andra vallhundar kräver pumin ett visst mått av formning under uppväxten. De karaktärsdrag man önskar förstärkta uppmuntras, medan t ex skällighet och vaksamhet dämpas. Det är m a o viktigt att veta VAD man lär sin hund. Beröm eller bestraffning på fel tidpunkt kan ha rakt motsatt effekt än den tänkta. Häri ligger reservationen mot pumi som förstagångshund. Med gott stöd från uppfödaren och ett eget sunt förnuft brukar det ändå gå bra. Dessutom ska man ha klart för sig att pumin är en livlig och aktiv hund. Så livlig att det hos vissa individer stundom nästan slår över i stress. Det handlar ofta om att dämpa snarare än att ”peppa”, om att tala lugnande och se till att hunden håller sig på jorden. Speciellt i lek kan vissa pumis terrierglöd bubbla upp till ytan. Å andra sidan gör terriern i pumin att den kan ha stadga och stabilitet i högre grad än vad som är utmärkande för vallhundar. Söker man en stillfärdig kamrat som makligt sträcker ut sig på sofflocket, som är tyst och aldrig busar , då blir inte pumin ett lyckat köp.

HISTORIK
Namnet pumi härrör troligtvis ur ”puli” och lär betyda samma sak: fårhund. De olika orden tycks snarast haft lokal anknytning och används officiellt växelvis. ”Pumi” läser vi i tryck första gången 1815. Rasen anses ha uppkommit under 1600- och 1700-talet som en följd av korsparning puli, tyska spetsar, den franska biarden och så småningom diverse terrier, troligen bl a foxterrier. Resultatet blev en hundras som på väsentliga punkter skilde sig från pulin. Pälsen blev kortare och av annan karaktär, nospartiet längre, öronen resta med vikt tipp och rygglinjen sluttande. Precis som i fallet med pulin var det professor Emil Raitsis som gav den första mer tillförlitliga beskrivningen av rasen. På så sätt klargjordes definitivt skillnaden mellan de båda. Detta faktum låg säkert till grund för det avelsarbete som påbörjades under vårt sekels första år och som ytterligare kom att understryka pumins specifika utseende. År 1921 skisseras den första standarden, ett par år senare får den status av självständig ras. Medan pulin nådde snabb berömmelse och rönte stort intresse från uppfödare, var pumins framgångar mer blygsamma. Till stor del behöll den sin uppgift som arbetande hund. Pumin har kallats ”den vallande terriern”. Dess iver och mod gör att den är lika användbar på får som större boskap. Den har också rykte om sig att kunna göra processen kort med råttor och andra mindre skadedjur. Det finns bilddokument som visar pumin på vildsvinsjakt!

BLYGSAM UTVECKLING
Utanför hemlandet har pumin framför allt används som sällskapshund även om intresserade ägare också tränat vallning. Likt pulin och mudin arbetar den helst under ivrigt skällande. Den första pumin kom till Sverige från Finland 1980. Tiken Kilvan Edda, född i juli -77, importerades av Lena Nordlund. Det kom att dröja ända fram till 1984 innan hon hade sin första kull bestående av fem valpar. Den första hanhunden som användes i avel var också han av finsk härkomst och hette Kilvan Herceg. Rasen har inte omfattats av någon explosiv popularitet hos oss, trots att den i mångt och mycket kan tyckas ha förutsättningarna att nå en bredare beundrarskara. Mellan 20 och 40 valpar om året registreras i SVENSKA KENNELKLUBBEN.

FÖRDELAR
Pumin borde som sagt ha en hel del fördelar som modern sällskapshund. Storleken är ”lagom”, ca 40 cm, och vikten mellan åtta och tretton kg. Det går att ta pumin med sog under armen om så fordras. Trots det behagliga formatet har den stor kapacitet. I stort sett alla hundsporter passar pumin . Den kan i regel gå lös under skogspromenaden eftersom jaktlusten sällan är besvärande (med reservation för individuella avvikelser! Pumin lär sig snabbt…). Den har inga enorma motionskrav men orkar hur långt som helst tack vare en ändamålsenlig fysionomi. Den är förarbunden och revirbunden och rymmer varken från ägare eller tomt. Pälsvården är lätt och den fäller inte. Ett par, tre gånger om året ska pumin klippas. Vill man hålla sin hund utställningsfin ska det göras oftare. De flitigaste putsar pälsen någon gång i månaden. Dessemellan kammas pälsen igenom med stålkam. Övrig vardagsskötsel inskränker sig till kloklippning och översyn av tänderna för att på ett tidigt stadium kunna skrapa bort eventuell tandsten. Rasen har inga utbredda ärftliga sjukdomar.

SÅ SER DEN UT
Standarden beskriver pumin som en ”medelstor, terrierliknande hund med livligt temperament”. Terrierlikheten uppstår bl a tack vare den kvadratiska kroppen som gör pumin något högställd, och den branta skuldran med kort överarm. Ryggen beskrivs som kort, manken väl markerad och ländpartiet medellångt men mycket stramt. Överlinjen ska slutta tydligt bakåt. Bröstkorgen ska vara lång och djup men tämligen smal d v s inte tunnformad. Buklinjen ska vara uppdragen. Svansen ska vara högt ansatt och kuperades på den tiden det var tillåtet. Det lär förekomma hundar födda med stubbsvans men det är mycket ovanligt. Huvudet utgör en icke föraktlig del av pumins charm. Nospartiet är långsträckt och spetsigt, hjässan välvd och en aning smal. Stopet är knappt märkbart, nosryggen rak. De aningen snedställda ögonen är mörka. Kronan på verket är öronen: högt ansatta, rakt uppstående med tippande öronspetsar, till formen ett omvänt V och utrustade med tufsigt uppstående hår. Pumins rörelser är kvicka och snabba, galoppen ”snabb och studsande”. En pumi är alltid enfärgad. Pigmentet ska alltid vara mörkt, men pälsens färg kan variera. Duvgrå, silvergrå och skiffergrå är vanligast men vi hittar också svarta, ljust gråa, vita och rödbruna hundar. Pumin är på många sätt en attraktiv hund, förutsatt att man har den erfoderliga tiden att förläna den. Vadhelst du vill göra har du en trogen, intresserad och uthållig kamrat i pumin. På köpet fås en stor portion sprallig livsglädje som inte kan undgå att smitta och sätta färg på vardag och omgivning. Pumin är en tillvarons nypa salt!

HÄMTAT UR ”HUNDSPORT NR 1/2-97”

Jag mötte Sixten

Idag när jag var på väg till jobbet mötte jag den andra Pumin som bor i MITT område. En liten svart sak som hette Sixten. Han gömde sig helst bakom ”mattebenen” och hade ett mycket grövre skall än jag. Tror ni jag blev rädd??? Självklart inte. Om man nu ska säja något till hans fördel så var han mer välfrisserad än jag, fast det beror ju på vad man gillar. Matte tyckte att jag var snyggast. Men hon tjatar om klippning igen och den här gången måste det bli fint för jag ska ju fotograferas som sedan ska lämnas in och bli en målning för att jag sen ska kunna pryda väggen i alla tider. Trevlig valborg, studenterna hade redan börjat fira utanför jobbfönstret idag

I dag blev vi överfallna

Morgonpromenaden höll på att ta en ände med förskräckelse. Vi gick i fårhagen idag och plötsligt får Miltons matte se en annan matte med två hundar vilket innebar att vi blev kopplade. Och plötsligt när vi går där och håller span på de andra hundarna kommer en stor ”Blodhund” och rusar på oss bakifrån. Först anföll han mig och matte slängde sig på knä mellan mig och Blodhunden. Hon tänkte brotta ner den ( lägga sig på den och kväva honom) Då gav han sig på Milton och hans matte tänkte att en välriktad spark skulle göra susen. Tyvärr fastnade hon i en gren och föll på rumpan. ”Blodhunden” sprang iväg och anfallet var över innan vi hundar hann att blinka. Vi var mest förvånade över att mattarna låg på backen. Inga skador uppstod tack och lov men mattarna blev skiträdda. Milton och jag bestämde att om han dyker upp igen så sliter vi honom i stycken. Hans ägare såg vi inte röken av. Usch det var en omtumlande upplevelse…..för mattarna.

Ensam är stark

Idag har jag fått promenera ensam. Milton är hemma och vaktar grytorna. De ska ha kalas. Miltons husse fyller år så det är 4 år sedan de bestämde att skaffa hund. Milton är en present till hussen i deras flock. Själv är jag Guds gåva till mänskligheten.

Nu är man lite sne…

Vill man gå ut på baksidan och kolla in ägorna åker selen helt plötsligt på och den är kopplad till en lång lina som är bunden i matsalsbordet. Jaha varför då???? Jo härom kvällen ( ganska sent) upptäckte jag en inkräktare på vår baksida. Jag skällde ut inkräktaren och jagade honom/henne på flykten. Detta gillades inte av matte och hon stod i altandörren och såg hur jag kom från grannens baksida. Vi tog ett snack om detta och igår eftermiddag var det som bortblåst. Eller egentligen trodde jag att hon hade glömt att berätta för husse men icke sa Nicke han kände till fadäsen. Jag tog en runda för att kolla läget i går eftermiddag och husse kom på mig. Jädra så arg han var.Han har aldrig under 4 år varit sträng mot mig så först fattade jag inte allvaret. Husse skällde och jag låg i soffan och viftade på svansen. Men så småningom tyckte jag att han lät otrevlig så jag fattade att han pratade med mig och slutade vifta på svansen. Usch, känns som om jag har gjort bort mig ordentligt. Saken är den att staketet har gått sönder ( lite) och det ska komma upp ett nytt i vår ( när snön har smält) och jag passade bara på att vidga vyerna. Matte är inte säker på att grannen tycker att jag är supergullig och att det är OK att jag springer intill dem.

Fyra års dagen

Ja igår var de då min fjärde födelsedag. Jag hade inte tid att fira eftersom jag var på jobbet och hade två väldigt viktiga möten inbokade. Men jag hade bakat och kunde bjuda alla. Vi i flocken tog beslutet att skjuta på firande till helgen. Då kommer det att serveras pizzakanter och glass. Bättre än så kan det inte bli. Ja så har vi det här med paketer. Av flocken har jag inte fått något fast det var ju inte nödvändigt att skjuta på dem. Matte sjöng för mig igår och oss emellan sagt kan jag säja att det kunde jag klarat mig utan. Milton uppvaktade i dag, med ett märgben ”Big zize” tyckte matte sa något till husse att det ligger en halv älg ute i hallen. Paketen och hela kalaset kommer i morgon eller på lördag, jisses så spännande! Hoppas att alla mina syskon hade en bra födelsedag!